dorisnova

du får mig att minnas och glömma att tiden vi har bara är flyktig.
snön faller och genomborrar huden. Den kalla luften påminner mig
om varför jag gör det jag gör. Ett andetag, en tanke, en ny start?

Orsaken till att jag inte har bloggat på ett tag är att jag har skaffat en annan privatare blogg då folk har en jäkla tendens att snacka skit bakom ryggen på andra i Karlstad. Kommer dock inte att sluta skriva här.

Var iväg på helloweenfirande igår, mycket trevlig. Hade varit roligare om jag inte hade inlett kvällen med huvudvärk och obehagskänslor. Var roligt att träffa både gamla och nya ansikten. E och C hade verkligen lyckats suveränt med både outfit, pynt, mat, bål och allt. Fick till och med en goodie-bag att ta med hem, hur underbart är inte det:) Trots lite drama så var kvällen riktigt lyckad. Vaknade upp imorse utan huvudvärk, var riktigt härligt med sovmorgon. Tack!

Dagen har tillbringats ute mestandels med världens underbaraste son. Långpromenad, lövplockning och massor med skratt förgyllde dagen. Vi lagade mat ihop och myste ihop. Nu är det tvätt och disk som står på schemat. Lillprinsen sover och jag behöver bara vara själv i en timme till. Vill kolla på sopranos och dricka varm choklad.
Idag har vi saknat Michaela och Alwin<3

Over and out.

Drar naglarna mot den svarta tavlan för att få allas uppmärksamhet, för att det inte är någonting som stämmer.
Men sorgen får vi bära själva. Vi slöt en pakt. Vi svor en ed. Någonting brister. Någonting stängs. Vi dansar här i skuggorna tills själen dör ut. Och jag hade nästan glömt bort det där dumma. Men det tycks förfölja mig konstant, som en påmålad skugga som spikats fast i mig.
Känslorna väller upp som en gryta som håller på att koka över på grund av någons glömska. Glömska kan vara bra ibland. Men den överrumplar mig för det mesta.

Jag och en annan person bara var ett par spelkort med dåliga odds. Det känns väldigt uppmuntrande med falskhet måste jag få säga. Tydligen så är inte andras lycka värd ett skit i andras ögon. Men nu vet jag. Det gör att jag numera värdesätter mig själv och andras lycka mer. Aldrig att jag skulle få för mig att spela den leken iaf.
Men jag kanske har mer självrespekt än vad vissa personer i min omgivning tycks ha.
Undrar om de någonsin kommer att acceptera villkoren eller åtminstone spelreglerna.
Jag menar, för eller senare uppdagas sanningen. Och det är ju trots allt alltid det bästa svaret, men inte alltid det lättaste. Föresten så börjar jag bli för cynisk, iaf för vissa personer.
Men som sagt allt har sina orsaker. Och olika saker skapar sina egna konsekvenser. Och min konsekvens är du.

Det vackra vädret lockar fram Karlstads befolkning och alla kommer ut ur sitt skal. Idag intogs vårens första uteserveringsfika med blandade känslor. Vad är det för fel på folk? Har idag sett en tjej i en minimal kjol och linne! En kille i shorts och piké samt foppatofflor. Inget av det nämda är fel om det nu skulle vara sommar. Kan för all del inte förstå varför alla kläder måste av så fort solen kikar fram. Inte så konstigt att folk blir förkylda.
Årets första glass intogs med Helen tidigare idag och jag hittade en alldeles underbar liten affär när jag tog en promenad. Eftermiddagen tillbringades i herrhagsparken med Michaela och småttingarna. Jag älskar verkligen Herrhagen. Man brukar säga en gång herrhagsbo, alltid herrhagsbo. Det stämmer iaf in på mig.



Det finns frågetecken. Men jag ser det mer som ett stort pussel. När man tror att man är klar, det är då man förstår att de viktigaste bitarna fattas. Man letar överallt, men de är spårlöst borta. Antagligen fanns de inte där från början eller så hittar jag dem tids nog. Men det är väntandet och ovissheten som är jobbigast. Ignorans, glömska, tolerans? Nu vet jag de ordens innebörd. Inte vad de betyder, utan vad de innebär. Men jag har trots allt det andra kvar, det sägs att mycket i livet gör en blind. Vänta bara tills den silkestunna slöjan faller till marken, verkligheten kommer på besök och ni står kvar helt hjälplösa utan något försvar alls. Tänk att få tänka på det där underbara. Det som gör en varm. Förståndet är inte helt borttappat än. Det krävs ett mirakel, men det är svårt. Och du är för mycket. Du kväver mig med dina kommentarer. Dina ord äcklar mig, dina diskussioner är värdelösa. Trots att jag är ärlig så tycks du inte förstå mina svar på dina frågor. Upprepningar om och om igen. Trött. Trött på att få höra alla lögner om och om igen. Det spelar ingen roll vad som sägs längre. Inget kommer att få mig att ändra min åsikt om dig. Chansen fanns där. Nu är den borta för alltid. Och det enda du hade behövt säga var det du glömde bort när du såg mig i ögonen och ljög än en gång.

Om jag fick bestämma skulle jag radera den senaste tiden som varit. När kan man egentligen avsluta en vänskap? När slutar man bry sig och vara delaktig i andras liv? Man kan inte vara så naiv att man tror att allt är som förut. Jag känner en enorm besvikelse över hur det blev så här. En gång i tiden var du min bästa vän, vi delade allt och det fanns ingenting som hette hemligheter. Nu känns du obekant, jag kände ditt gamla jag och jag hade velat lära känna ditt nya. Att man flyttar är en sak, att förlora kontakten är en annan. Delvis är det mitt fel att det blivit så här med. Däremot är det inte mitt fel att jag inte får plats i ditt fullspäckade schhema. Att behöva boka en tid för att få en chans att säga hej till dig känns riktigt tråkigt. Det handlar om prioriteringar, det är inte mitt fel att du måste träffa halva karlstad varje gång du åker hit. Har du någonsin sett det ur mitt perspektiv?

Jag kan inte släppa allt och ta tåget ner till dig en helg, alla andra kan det. Jag kan räkna gångerna jag träffat dig sedan flytten på en hand. Det är inte okej. Jag gjorde dig till en viktig del av Theos liv. Med handen på hjärtat så så kan du inte påstå att du känner mig längre. Det finns så många bra och dåliga stunder jag hade velat dela med dig. Händelser fryser till is och vintern känns ovanligt lång. Jag älskar dig min vän men beslutet ligger hos dig för i ärlighetens namn så orkar jag inte kämpa själv.



"Nu tänker jag sakta så ser jag vad pennan min skriver
Att det bästa utav mig finns djupt i mina sämsta sidor"