lördag/funderingar

Har haft en alldeles underbar morgon med Theo. Han är så fruktansvärt rolig. Skrattet ligger alltid nära när han busar och håller på. Att solen skiner ute förhöjer ju bara lyckokänslorna. Dock är det lite kyligt ute. Igår var det en toppendag med. Geten bakade bullar och jag fixade saft och kaffe. Det som skulle bli en liten playdate utvecklades till en gruppträff på torget. Så jag,theo,geten,g-killing,nenna,fjollan,hhh-kitty,ben samt maggan begav oss till museiparken för fika och lek. Musik, diskussioner,gapskratt ,sol/kyla. Underbart sällskap och nostalgi kändes det som. Det blev eftermiddag och vi begav oss till torget. Är så glad att Ben har träffat Eva. Har enbart hört positiva saker om henne:)

När vi kom hem kom mina päron förbi på en kopp kaffe. Theo härjade med Moffa och jag satt med mamma och hade ett intressant samtal om hur människor förändras. Vissa förändras med tiden,, vissa tvingas förändras, vissa anpassar sig eller har baktankar med förändringen,vissa förändras bara. Det jag avskyr är folk som spelar roller för att dom har baktankar. Pratade också om hur mycket min syster hade förändrat sig sen hon träffade A, bytte mediciner och fick en lägenhet. Jag vet att min mamma ibland önskar att min syster hade fått sin diagnos tidigare än hon fick. Hon var nästan 19 när hon fick veta. Jag kan inte heller sluta fundera på om allt det dumma i tonåren hade inträffat om hon hade haft sina mediciner då. Läkaren som satte diagnosen sa att det var konstigt att ingen hade diagnostiserat henne tidigare eftersom hon har en ganska grov form av den diagnosen. Hon fungerar som hon ska nu, hon har en lång väg att gå när det kommer till andra saker i hennes liv. Men inte en enda gång har jag hört henne tycka synd om sig själv för att hon har sin diagnos. Syster yster jag älskar dig fast du är ett rent helvete ibland.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0