Blydroppar.
Radera minnen, eller radera bort perioder?
Dina fingertoppar bränns, och ibland så känns det
som att smärtan sitter kvar långt efter att du har gått.
Det sägs ju att tiden läker alla sår, men varför känns det
fortfarande som om det faller ett regn av bly?
Kommer du ihåg när jag satt under fjäderträdet
och fick en droppe bly i pannan?
Den händelsen var nog bara en början på något vars
slut ännu inte är bestämt.
Slutdestination o k ä n d .
Bitterheten försöker tugga sig ur kroppen,
men på något märkligt sätt störs jag inte längre.
Det första lever jag med, det andra har jag alltid levt med.
Det tredje får jag lära mig att leva med.
Det fjärde har jag förträngt- låst in föralltid.
Be mig inte plocka fram någonting du inte kan hantera.
Sylvassa snöflingor dalar ner och jag drar en suck av lättnad.
Det har slutat regna bly nu.
Jag tar ett djupt andetag och går ut.
Flingorna skär in i huden och jag börjar gå bortåt.
Lättad över att ytterligare några minnen raderats bort.
Nu återstår bara några perioder.
Efter det kommer jag att vara hel.
Söndagen den 12:e mars 2006 kl 04:09
Svaghet är bland det värsta som finns. Att visa svaghet anses vara starkt av många människor, men inte för mig. Jag tror att alla människor har en speciell människa som gör dom svag vare sig dom vill eller inte. Det kanske är orsaken till att jag inte har låtit dig komma närmare. Du gör mig svag och du vet om det. Utåt kanske man verkar vara stark men det är bara en lögn när du är i närheten. Att visa mig svag för dig skulle innebära värsta tänkbara scenario. Egentligen vet jag inte varför, kanske för att jag aldrig riktigt lärt känna dig. Jag har velat men inte fått. Tids nog så mognar alla människor. Vissa behöver bara lite mer tid. Kanske tanken inte alltid räcker till. Det spelar nog ingen roll hur många gånger jag bestämmer mig för att skjuta undan dig, hata dig och glömma dig. Du har en plats i mitt hjärta och jag kan hjälplöst bara stå vid sidan och titta på.
Dina fingertoppar bränns, och ibland så känns det
som att smärtan sitter kvar långt efter att du har gått.
Det sägs ju att tiden läker alla sår, men varför känns det
fortfarande som om det faller ett regn av bly?
Kommer du ihåg när jag satt under fjäderträdet
och fick en droppe bly i pannan?
Den händelsen var nog bara en början på något vars
slut ännu inte är bestämt.
Slutdestination o k ä n d .
Bitterheten försöker tugga sig ur kroppen,
men på något märkligt sätt störs jag inte längre.
Det första lever jag med, det andra har jag alltid levt med.
Det tredje får jag lära mig att leva med.
Det fjärde har jag förträngt- låst in föralltid.
Be mig inte plocka fram någonting du inte kan hantera.
Sylvassa snöflingor dalar ner och jag drar en suck av lättnad.
Det har slutat regna bly nu.
Jag tar ett djupt andetag och går ut.
Flingorna skär in i huden och jag börjar gå bortåt.
Lättad över att ytterligare några minnen raderats bort.
Nu återstår bara några perioder.
Efter det kommer jag att vara hel.
Söndagen den 12:e mars 2006 kl 04:09
Svaghet är bland det värsta som finns. Att visa svaghet anses vara starkt av många människor, men inte för mig. Jag tror att alla människor har en speciell människa som gör dom svag vare sig dom vill eller inte. Det kanske är orsaken till att jag inte har låtit dig komma närmare. Du gör mig svag och du vet om det. Utåt kanske man verkar vara stark men det är bara en lögn när du är i närheten. Att visa mig svag för dig skulle innebära värsta tänkbara scenario. Egentligen vet jag inte varför, kanske för att jag aldrig riktigt lärt känna dig. Jag har velat men inte fått. Tids nog så mognar alla människor. Vissa behöver bara lite mer tid. Kanske tanken inte alltid räcker till. Det spelar nog ingen roll hur många gånger jag bestämmer mig för att skjuta undan dig, hata dig och glömma dig. Du har en plats i mitt hjärta och jag kan hjälplöst bara stå vid sidan och titta på.
Kommentarer
Trackback
