svaghet.
Det kändes som om jag för första gången såg saker med nya ögon, smutsen som hindrat mig från att se var som bortsköljd. Jag älskade tanken på att kunna leva i illusionen och att du någon gång kunde förändras. De halva sanningarna och de hela lögnerna har hållt mig på ett säkert avstånd från dig. Jag började vänja mig vid den känslan. Nu vet jag inte längre. Bilderna återkommer med jämna mellanrum, dom spelas upp i mitt huvud som en gammeldags svartvit film med flimmer i. Jag älskar tanken i sig, men verkligheten håller mig flytande. Att förtränga det som varit och det som hade kunnat bli skrämmer mig. På något sätt ska jag klara av det. Jag har hållt mig flytande och stark tillräckligt länge för att klara mig själv. Jag måste bara hitta min ork och min inspriration igen som jag en gång tappade på vägen. Jag ska arbeta mig bort från dig min vän, du ska inte längre ha makten att göra mig svag och yr. Jag tänker inte låta mig berusas av dig igen. 8 år...
Kommentarer
Trackback
