Little miss sunshine...
Kors i taket vad statistiken gick upp.
Dagen har tillbringast med min älskade son, gethonna och Nenna. Ungarna körde verkligen slut på varandra och efter maten hamnade alla i en slags matkoma. Dagarna flyter på helt utan anmärkning. Det börjar bli mörkare och kallare både inombords och på utsidan. Har en känsla jag inte kan sätta fingret på och det irriterar mig oerhört mycket. Erase and rewind...
Det finns mycket jag ångrar för tillfället. Det vara inte bara mitt fel att det blev som det blev. När man tror att någonting är över, bortglömt och förträngt så finns det alltid någonting som smäller tillbaka. Jag vill bara få ett slut på allt det som gnager. Ensamheten gör sig påmind om kvällarna men jag lider inte, man får sysselsätta sig för att försöka glömma det eländiga. Egentligen borde jag inte bry mig, repeatknappen har fastnat och vi kör på samma spår hela tiden.
Förändring är det enda jag begär för tillfället. Att bryta sig loss och lämna den här staden vore det ultimata. Jag är inte rädd för förändringar mer än andra. Hjärtat säger en sak och hjärnan en annan. Om man bara kunde bestämma sig en gång för alla. Att jag valt att inte blogga på ett tag har varit ett medvetet beslut. Jag har fortsatt skriva på boken och mitt uppe i det eländiga så ser jag att den börjar bli komplett. Perfektionisten inom mig skriker sig hes men jag orkar inte bry mig.
Borde egentligen skriva något vettigt men jag vet att ni läser ändå. Man behöver inte förstå allt för att bry sig. Man behöver inte höras varje dag för att veta allt. Bloggar och facebook har gjort att man bara antar att alla vet ändå. Jag ser fram emot nästa helg hos E. Ska bli skönt att spöka ut sig och släppa kontrollen för en gångs skull. Priceless som vi brukar säga i mina kretsar.
"If you wanna live your life it doesn’t mean that you have to stay strong
There’s always someone there to help you stand up strait and face it"
Dagen har tillbringast med min älskade son, gethonna och Nenna. Ungarna körde verkligen slut på varandra och efter maten hamnade alla i en slags matkoma. Dagarna flyter på helt utan anmärkning. Det börjar bli mörkare och kallare både inombords och på utsidan. Har en känsla jag inte kan sätta fingret på och det irriterar mig oerhört mycket. Erase and rewind...
Det finns mycket jag ångrar för tillfället. Det vara inte bara mitt fel att det blev som det blev. När man tror att någonting är över, bortglömt och förträngt så finns det alltid någonting som smäller tillbaka. Jag vill bara få ett slut på allt det som gnager. Ensamheten gör sig påmind om kvällarna men jag lider inte, man får sysselsätta sig för att försöka glömma det eländiga. Egentligen borde jag inte bry mig, repeatknappen har fastnat och vi kör på samma spår hela tiden.
Förändring är det enda jag begär för tillfället. Att bryta sig loss och lämna den här staden vore det ultimata. Jag är inte rädd för förändringar mer än andra. Hjärtat säger en sak och hjärnan en annan. Om man bara kunde bestämma sig en gång för alla. Att jag valt att inte blogga på ett tag har varit ett medvetet beslut. Jag har fortsatt skriva på boken och mitt uppe i det eländiga så ser jag att den börjar bli komplett. Perfektionisten inom mig skriker sig hes men jag orkar inte bry mig.
Borde egentligen skriva något vettigt men jag vet att ni läser ändå. Man behöver inte förstå allt för att bry sig. Man behöver inte höras varje dag för att veta allt. Bloggar och facebook har gjort att man bara antar att alla vet ändå. Jag ser fram emot nästa helg hos E. Ska bli skönt att spöka ut sig och släppa kontrollen för en gångs skull. Priceless som vi brukar säga i mina kretsar.
"If you wanna live your life it doesn’t mean that you have to stay strong
There’s always someone there to help you stand up strait and face it"
Kommentarer
Trackback
