dorisnova

Drar naglarna mot den svarta tavlan för att få allas uppmärksamhet, för att det inte är någonting som stämmer.
Men sorgen får vi bära själva. Vi slöt en pakt. Vi svor en ed. Någonting brister. Någonting stängs. Vi dansar här i skuggorna tills själen dör ut. Och jag hade nästan glömt bort det där dumma. Men det tycks förfölja mig konstant, som en påmålad skugga som spikats fast i mig.
Känslorna väller upp som en gryta som håller på att koka över på grund av någons glömska. Glömska kan vara bra ibland. Men den överrumplar mig för det mesta.

Jag och en annan person bara var ett par spelkort med dåliga odds. Det känns väldigt uppmuntrande med falskhet måste jag få säga. Tydligen så är inte andras lycka värd ett skit i andras ögon. Men nu vet jag. Det gör att jag numera värdesätter mig själv och andras lycka mer. Aldrig att jag skulle få för mig att spela den leken iaf.
Men jag kanske har mer självrespekt än vad vissa personer i min omgivning tycks ha.
Undrar om de någonsin kommer att acceptera villkoren eller åtminstone spelreglerna.
Jag menar, för eller senare uppdagas sanningen. Och det är ju trots allt alltid det bästa svaret, men inte alltid det lättaste. Föresten så börjar jag bli för cynisk, iaf för vissa personer.
Men som sagt allt har sina orsaker. Och olika saker skapar sina egna konsekvenser. Och min konsekvens är du.